Text och musik: Maria Rosén

Jag cyklar, och jag känner mig fri
Mitt liv är precis så bra det kan bli
just nu när jag pilar
förbi alla bilar i stadens larm
Jag låter ingenting jaga mig
och tar de vägar som behagar mig

Jag cyklar utmed Norr Mälarstrand
– rätt makligt – har tid att stanna ibland
och tala med gässen
och änderna där utmed stränderna
Jag låter ingenting jaga mig
och tar de vägar som behagar mig

Åh, det är sommar och luften är ljum
Man vore dum om man satt inne en sådan dag
Jag vill njuta sommar’ns alla behag,
köpa en glass och njuta av den
och ta en färja till Djurgården!

Å, titta! utanför Skansen står en flicka,
hon är väl fyra fem år
Hon håller en blå ballong,
jag minns en sådan gång då jag stod där
Jag stannar upp och gnuggar ögonen
Sen så trampar jag på igen

Och om en stund är jag vid Djurgårdsbrunn
Då ställer jag ifrån mig cykeln för där är ju Pär
och han väntar på mig, vi skulle träffas här
Hej, säger han, jag har nånting till dig
för att du drömmer så bra om mig

Och gissa vad jag då får i present
av honom (den bäste man jag har känt!)
Han säger: Här vill jag ge
för att jag fick va’ me’ i din sång
Allt som du drömmer om ska du få
… och denna blå ballong!